Mrs. Coskun

Det pratats alltid om kvinnan i islam, av både muslimer och ickemuslimer såväl som i media eller på tunnelbanan. Det talas om vilka skyldigheter vi har, vilket ”förtryck” vi måste gå igenom, och i det stora hela hur synd det är att vara kvinna och muslim.

Sällan talas det om islam som de heliga hos kvinnan. Islam som den inre tron och övertygelsen hos henne, som det vackra och livstyrande men endå så självklara,

Värst är vi nog muslimska kvinnor sinsemellan. Vi trackar ner på varann; klagar och dumförklarar, begränsar och förminskar varann istället för att bara sköta vårt eller påminna varann om det goda vi gör och låter våra misstag vara våra egna tills Allah skänker oss övertygelsen till det bättre. Detta inlägg handlar inte om det som skrev i kommentarsfältet ang teatern, för där gav jag mitt svar och lät er disskutera fritt tills jag kände att de nog skulle eskalera. Detta inlägg är istället hämtat ur iakttagelser ur min vardag, i det verkliga livet och på andra sociala media forum. Vad har hänt med girlpowern? Vad har hänt med att stötta systrar som jobbar för sin familj istället för att klanka ner på dem för att dem inte är hemma med barnen? Vad har hänt med tala gott eller vara tyst när man systrar som plötsligt börjat sminka sig fastän dem slutat med det i flera år, eller bytt klädstil eller åsikter eller whatever! Varför inte påminna henne om de goda hon gör och istället göra duaa att Allah ska underlätta vilken prövning hon än går igenom inombords.

Tycker att vi muslimska kvinnor borde bli bättre på att sprida kärlek Hörrni. Lyft fram de goda i varann även om de skulle vara så litet som en droppe i havet. För den droppen av ikhlas hos den människan kan vara värt tusen gånger mer än allt vi gör utan rätt avsikt!

Med detta sagt – GOD MORGON SVERIGE ❤️ Nu ska ja läsa vidare i min coola bok såhär på väg till jobbet, älskar er alla för Allahs skull.

P.S Jag hoppas blondinbella inte skrivit ett likadant inlägg 😉 hahahaa skämt å sido,puss!