Jag fick en intressant fråga ang syskonavundsjuka vid tillökning i familjen. När lillebror kom till vår familj var han väldigt efterlängtad även av Selin. Vi pratade med magen varje dag, lillebror hette lillebror så fort rul va klart och vi påbörjade den mentala förberedelsen över att vi kommer gå från 1 bebis till två. Selin var bara lite över 1,5 år då men hon förstod och sa alltid bebis när hon klappa magen. Jag tror att just den processen kan tas föregiven, speciellt om stora syskonet fortfarande är litet men barn förstår så mkt mer än vad vi tror och även om dem inte kan tala för sig själv så registrerar dem allt vi säger och gör i hjärnan.
Så, när lillebror väl kom så hade vi som familj, mamma, pappa och lillebror köpt en ”grattis du har blivit stora” syster present! Bästa tipset jag någonsin fått Walla, än idag svarar selin att de är en ”petent från lillebror” när nån frågar var hennes lego sett kommer från!
De första två månaderna sov och ammades Mousa till mesta dels. Speciellt om vi var ute. Ja var ju mest hemma den första tiden men de va lättare att gå ner till gården ensam med selin nån timme, eller sitta i hennes rum utan lillebror och bara leka, pyssla osv. Vi var väldigt noga med att dela uppmärksamheten och nästan ge henne mer tid än mousa (då han enbart hade tre behov till mestadels hehe allahumbarik). Vi hade med de sagt tur att vi denna gång fick en fungerande amning och helt ok sömn osv, och på så sätt fick selin mkt tid av både mamma och pappa. Har man kolikbebis så kan de va lite svårare för mamma att gå ifrån men då får man försöka så gott de går 15 min egentid åt gången. Läsa en bok, måla en teckning, sjunga en sång eller äta en frukt ensamma – allt detta uppskattas av ett litet barn.
Denna gång (tillskillnad från första gången) sa jag JA till all hjälp som erbjöds, fanns inte tid för att vara superwoman haha och se till att alla nära och anhöriga också avdramatisera de nya tillskottet i familjen inför stora syskonet. De var en viktig grej för oss, för vi märkte att Selin gärna ville ha allas uppmärksamhet när vi väl hade besök.
Nu ett halvår senare tycker jag att avundsjukan har släppt, vissa dagar när vi är hemma för länge och lillebror är vaken vääääldigt länge (är de ens normalt att man bara har ETT långt sovplats under dagen vid denna ålder?haha) kan hon bli avis och börja bråka me lillebror, typ ta leksaker från honom, sno hans napp osv. Då är de bara att ta en sväng ner till Ica ensamma eller ut och gunga – funkar alla gånger. Annars är de magiskt att se henne underhålla honom, få honom att skratta och trösta han när han gråter – allahummabarik, värt varenda prövning och lite till <3
Långt inlägg men svårt att skriva lite om sånthär. Slutligen önskar jag dig lycka till älskade syster, och alla andra i väntans tider eller önskans tider – ni finns i min duaa älskade bloggfamilj <3
Det ska stå gift par HAHAH. Inte gift barn ?
Hahahaha typo life
Jag har en fråga som jag har tänkt på. Hur har omställningen med barn varit för er som gift barn. Det här med att inte glömma varandra och stödja. Att liksom ha en bra relation till varandra och hålla the sparke going ?
intressant fråga som jag nog sparar till ett inlägg <3
Va fint skrivet, , Ja det verkligen inte lätt mina är 8 och 6år gamla men e fortfarande som små ibland när lillebror kom för mån sen har släppt lite men det är som du skriver såååååååå värt allt tycker att jag är mest avslappnad nu med 3:an ??
Barak Allahu fiki min fina syster ? Uppskattar verkligen att du tog dig tid att svara ? det är lite så som jag tänkt också in sha Allah så får vi hoppas på det bästa ?